Improvisera mera!

Improvisera mera!

Improvisera? Är inte det när man hittar på och gör lite som man vill? – frågar min tioåriga sångelev. Ja vad ska jag säga? Det är en slags beskrivning.

Man hittar på och gör lite som man vill – utifrån sina kunskaper, och i ett sammanhang. Alltså för att kunna hitta på ”lite som man vill” behöver man oftast ett lager av förkunskaper, i det här fallet kanske den harmoniska ramen och toninnehåll, kanske stilkänsla, kanske erfarenheten av olika melodi-alternativ och så vidare.

Förkunskaper har vi i olika grad, dels omedvetet, så som en tioåring som har sjungit i många år kan många melodier och har lärt sig många olika sångerskors stilar till exempel. dels kan vi medvetet träna olika förmågor och kunskaper som licks, sångriff, skalor, ackordtoner och rytmiska stildrag.

Själva grunden för att kunna improvisera är ju för mig på många sätt djupare och ibland kanske faktiskt förlamande. Jag vet musiker som kan kyrko-tonarterna baklänges i ljusets hastighet och som har hela jazz-traditionens alla solon transkriberade och inpräntade i hjärnbarken (ja jag överdriver lite, men ni fattar..), de har harmoniläran som en del av det förmedvetna och använder alla de kunskaperna för att utkristallisera sina alldeles egna musikaliska uttryck.

Jag har djup respekt för detta. En sådan respekt att jag ibland inte tycker att jag själv kan ta en enda ton.

Å andra sidan, Genom att kasta sig ut kan man ”få loss” nya idéer och släppa förutbestämda mönster. Man behöver inte se det som ett tvång att göra så inför publik.

När jag tidigare har jobbat med skapande i helklass, har jag ibland låtit barnen använda några få toner och sätta ihop riff, enkel komposition. Man gör ungefär samma sak när man improviserar bara det att man faktiskt har en förförståelse för hur dessa toner, t.ex de sju tonerna i en skala låter i olika ordningar och till olika ackordfunktioner.

Vad är improvisation om inte att i nuet sammanföra olika lager av kunskaper och intuitivt göra något helt nytt. Eget. Som man vill – men ändå fungerande med det omgivande – i samspel

– annars blir det off, kanske otight, kanske bara falskt, fel och ointressant?

”Gräv där du står” är ofta ett bra motto, som jag försöker påminna mig om. Även om jag alltid kan lära mig så mycket mer, är det mycket värt att försöka få tillgång till den kunskap man faktiskt har. Man måste inte inte läsa alla böcker i biblioteket för att få uttrycka en åsikt eller hur? Här kan man också tänka på hur barn faktiskt lär sig saker innan vi är där med akademiska rätt och fel-tänk. De improviserar, gör om, hittar nåt kul och repeterar om å om igen utan att tänka på det. I själva verket är det på något sätt det beteendet vi försöker lära oss igen! – En metod de flesta egentligen redan kan!

Tricket är att hitta en form som passar, och den är olika för olika personer – kanske är det just det hantverket som är det verkliga pedagogiska konststycket, att hitta rätt metod för rätt person?

Så finns ju idén om marshmallowsen också. Ja, experimentet med barn och marshmallows, de fick sitta ensamma med en eftertraktad godbit framför sig, och om de kunde vänta tio minuter eller en halvtimme utan att äta den hade de fått löfte att få en till. De som kunde vänta visade sig naturligtvis bli mer framgångsrika i livet o.s.v..

Alltså om man kan hålla ut blir resultatet ”Så mycket bättre” ….den improvisationsprofessor som talade om detta en gång i en undervisningssituation menade ungefär att gör din läxa, öva dina skalor, förstå harmoniken, hitta de toner som faktiskt känns – ge instuderingen tid, så kommer resultatet bli bra jämfört med om du bara kastar dig ut och jammar hejvilt på en gång. Självklart kloka ord. Tillbaka på den smala vägen alltså! – ?….

Min tioåring får i uppgift att ändra på minst en ton per fras. Då gör hon små snygga ”riff”-ändelser som visserligen är nya i sammanhanget men samtidigt till viss del igenkännbara soul-licks. Hennes tids tradition! Hennes omedvetna förkunskaper kommer fram och fyller i på ett förtjusande och funktionellt sätt! Jag visar henne hur man också t.ex kan sjunga hela texten på en skala – alltså helt andra toner än meloditonerna, och att det också ”passar” – och det är väl just det – det ska passa ihop med något av den gamla omgivningen även om man gör nytt!

Kontentan av det ovan tänkta är att trots alla marshmallows i världen som kommer senare, så lever vi nu och kan nog tillåta oss att kasta oss ut då och då. För tänk vad trist, om alla som inte har ro, ork, förmåga eller faktiskt tid att vänta på marshmallow nummer två, aldrig tar/får/tillåter sig någon marshmallow alls?……

Fortsättning på detta resonemang följer alldeles garanterat!

Published by alottablog

Lotta Östnäs Kommer från Umeå och studerade klassiskt piano och jazzsång på Mellansels folkhögskola. Jag har en musiklärarexamen med afrosångmetodik från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och har studerat jazz-och popsång vid Kulturama. Jag har jobbat som sångpedagog och musiklärare i grundskola, vid gymnasier och i kulturskola i Stockholmsområdet. Jag tycker att det är spännande att arbeta med improvisation och sång med barn och med vuxna. Jag gillar att sjunga i kör och har en bakgrund som sångerska i jazz- och rockband. Nu jobbar jag i Östermalms Enskilda Musikskola i Nacka.

4 comments on “Improvisera mera!

  1. Pretty beneficial….looking forwards to visiting again. http://tinyurl.com/jjl3tn9

  2. This is great blog, I will certainly be back.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *